Helt fantastiskt uruselt, ja jo, jag vet! Här har inte mycket blivit gjort eller sagt på alldeles för tok-länge! Sorry! Det finns ju faktiskt nästan inget tråkigare än att hoppa in på en blogg och "hoppas på att det har kommit nåt nytt inlägg NU då?!" Man har ju en förmåga att tappa lusten över att återkomma då. Filåt... Ska försöka bli bättre igen!

Den senaste tiden har jag snöat in på en blogg. Läst blogg alltså. Hittade dit via en väns blogg för nån månad sedan, och sedan dess har vimmelmamman funnits med i mitt liv lite nu och då. Lottas presentation av sig själv och bloggen låter som följer:

"I maj 2008. I ett soligt rum på SÖS förändras mitt liv för alltid. Tjocktarmscancer och en akut operation där 80 centimeter tarm togs bort. Därefter följde en cellgifstbehandling på sex månader. Man upptäcker en spridning till levern som opererades i mars 2009. Där är vi idag. Jag jobbar på tidningen SE&HÖR och lever ett onormalt normalt liv i södra Stockholm med sonen Lennox 3, 5 och maken Threst. Men hur kommer mitt liv attt bli? Blir där något mer liv överhuvudtaget? Nu måste jag lära mig leva mellan röntgenbesked som kommer att göras var sjätte månad. Nu måste jag förbli spridningsfri. Följ min resa här. På gott och ont.

Vill du bara läsa mig efter cancerbeskedet söker du under arkiv på maj 2008. Inlägget heter såklart cancer. Vill du lära känna mig innan sjukdomen rekommenderar jag dig att börja från början....."

Så jag gjorde just det, började från början alltså! Vilket var februari 2007. Har nu kommit till december 2008 och har inte såå mycket kvar innan jag kommit mig ända fram till dagens datum. Det är en sorglig historia på sätt och vis, men samtidigt hoppfull. Det känns nästan som att jag känner Lotta nu, vilket är lite surreal sådär, men hennes personliga skrivsätt och utlämnande av sig själv och sina tankar gör nog precis det med sina läsare. Man känner sig välkomnad in i hennes liv, och jag hoppas och ber en bön att det ska gå bra för henne fortsättningsvis. Finns det något jag på riktigt hatar, så är det cancer. Eller "skitsjukdomen" som Lotta kallar den. Håller helt och hållet med. En skitsjukdom är vad den verkligen är.

Får återkomma med ett sommar-blogg-inlägg vid senare tillfälle (läs 'jag hoppas det inte ska behöva ta en evighet - jag Ska försöka!!') med en uppdatering om sommarvistelsen i norr och lite annat! Men hela kameran är mer eller mindre proppfull med oredigerade sommarbilder - och det tar lite emot att börja... men nånstans ska jag väl hitta inspirationen!

Until then, take care!

- KRAM -