Imorse ringde min läkare på hjärtmottagningen. Det var ett rätt kort samtal. Han frågade om jag fortfarande hade känningar av hjärtklappningen (extraslagen) och jag sa ja. För i de här dagarna med Cash och allt har det verkligen inte blivit bättre. Får flera slag i minuten extra lite titt och tätt. Så, han sa att det egentligen inte var så mycket att prata om, jag borde äta en betablockerare. Emconcor® CHF (Merck) ska alltså bli min nya vän.

"Eftersom din sjukdom gör att du kan löpa risk för hjärtsvikt, och en betablockerare är det man använder vid en sån situation så är det bara bra att du redan står på det. Jag poängterar att du INTE lider av hjärtsvikt nu, men om så är det ingen nackdel att redan äta betablockerare." /Dr Klintberg.

Ja, de är väl bara att bita i det sura äpplet, och be ytterligare en bön om att jag ALDRIG kommer behöva ha problem med hjärtsvikt. Det får liksom vara nog nu känner jag. Det jobbiga i allt det här tror jag, är att jag i hela mitt liv fram till för ca 3-4 år sedan (har tappat räkningen när det var) och fick min diagnos har trott att jag inte är så "sjuk". Jag trodde aldrig att jag skulle få så dålig lungkapacitet att jag blev tvungen att ha en nattrespirator, där är jag idag. Jag trodde aldrig att mitt hjärta skulle påverkas på något sätt, men det har det uppenbarligen gjort om än på ett minimalt sätt. Den diagnos som mina föräldrar och en ytterst liten erica fick, lät inte riktigt så som den gör idag. Det var mer på tal om att inga inre muskulaturer skulle vara påverkade, att sjukdomen i sig inte skulle bli sämre osv. Det var ett rejält slag i magen när jag förstod att jag visst hade en dystrofi (nedbrytande sjukdom). Sedan har slagen liksom kommit på löpande band känner jag... Men, det är bara att rycka upp sig. Gilla läget och göra det bästa av situationen. Men jag tror att jag förstått varför det känns så jobbigt. Jag känner mig helt enkelt sjuk. Det har jag inte gjort tidigare. Men det blir säkert bra det med... Så småningom!

Jag hade ju tänkt att jag skulle hämtat ut med. på apoteket idag och börjat knapra så smått. Ringde därför vårdcentralen och frågade om det skulle vara vaccination-drop-in även nästa vecka eftersom jag kände att det kanske blev lite mycket för kroppen att börja med beta och ta det omtalade svinvaccinet på samma dag. Men då berättade sköterskan att vaccinet höll på att ta slut, och att jag var tvungen att komma in idag annars skulle jag bli utan. Så de får bli apoteket imorn istället. Nu känner min arm av sprutan iallafall, det är ett som är säkert *ler* Min favorit sköterska Pernilla hade fått skitont i armen sa hon när hon hade stuckit mig, men ingen hade blivit sjuk iallafall vad hon hade hört. Hoppas jag också slipper det... Däremot blev jag så himla VARM nyss. Frågade Jonas om vi hade för varmt inne igen, men det var bara dom vanliga 23. Mina händer kokade nästan. Väldigt ovanligt för att vara mig! *s* Men visst, det är såklart en biverkning på vaccinet: ökad värmekänsla och ökade svettningar. Weihoo! Hehe... Får bli en dusch imorn! Ikväll orkar jag INTE! Är toktrött som vanligt.. Cashen han bara sover och sover. Just nu är han utan kragen, vilket han är vääldigt glad över! Hoppas kära svärmor lyckas få till ett par byxor till lilleman som han ska få ha istället för krage! Skulle verkligen vara helt underbart! Då kanske jag kan andas ut och slappna av lite?!