Nu börjar jag tröttna. På riktigt faktiskt.

Vi åkte ju som sagt iväg till Härnösand förra lördagen, för att träffa min väns föräldrar och se graven där hon ligger… det blev en fin dag allt som allt och efter vår dag tillsammans så åkte ju Jonas och jag vidare till Höga kusten och hotell Björkudden. Det var jättefint där hotellet låg, och vi åkta utåt kusten och tittade lite på Norrfällsviken och Bönhamn. Vi var för att vara ärlig inte helt imponerade över miljön ute vid kusten. Det ser ju precis ut som där hemma i skärgården! Men däremot naturen på vägen ut till kusten! Höga berg och djupa dalar, med stora och små sjöar som bara skrek ”kom och fiska”! Jonas var inte nådigt fiskesugen vill jag lova, och även jag kände nog så! Oslagbart vackert! När vi åkt omkring, och ätit en middag som kostade mer än den smakade, så skulle vi så tillslut åka hem till hotellet. Klockan tror jag var halv nio på kvällen. Jag tyckte vi skulle ta en annan väg istället för vägen över Nordingrå. Sagt och gjort, vi körde in på en liten väg. Som blev en grusväg. Naturen var fantastisk och det fotades en del längs vägen. Tills jag hör ett märkligt ljud. Jonas sitter i telefonen men jag säger ändå till honom att ”det låter som om vi har Punka!!!” när han lagt på så undrade han vad jag sagt, och jag upprepade mig. Han gick ut och kollade, ytterst skeptisk till min fundering och var rätt nöjd och lättad över att allt såg bra ut på vänster sida. Ja, på vänstern ja. Höger bak pyser så det låter ljudligt! Vi står alltså mitt ute in the middle of nowere, på en grusväg och har fet-punka! Jonas börjar byta däck, tar fram den fjuttiga domkraften och det löjliga ”cykel-

däcket”. Mitt uppe i arbetet hör jag ett ”Nä, du skojar med mig??!” Det visade sig att domkraften böjt sig. Bara att skrota med andra ord. Vi hade kört förbi tre bilar som stått parkerade en bit innan oss, och Jonas sprang iväg för att se om han kunde få låna en domkraft av någon av dom. Alla bilar utom en hade åkt och han höll på att starta, fast bilen ville inte riktigt gå igång.

 

Och Tack Gode Gud för det, för precis när bilen startar så är Jonas framme och kan stoppa honom. Vi får låna en Volvo-domkraft och Jonas springer tillbaka till mig och skräpbilen. Väl där så dröjde det inte länge innan däcket var skiftat, men vi insåg att reservdäcket inte hade speciellt mycket luft. Så det blev till att smygköra hem till hotellet, vi var rätt oroade att det inte skulle klara av färden för visst ser det urbota löjligt ut?

 

Kvart över tio rullade vi in på parkeringen, något trötta och lite hungriga. Men då hade såklart köket stängt, så vi fick dränka våra bekymmer i varsin cider och en påse chips! Det var riktigt gott! Sen dundrade vi i säng.

 

Vi fick hjälp dagen efter att pumpa upp det fåniga lilla reservdäcket, så efter det så packade vi ihop oss och åkte hem till mina föräldrar igen. Vi hade egentligen tänkt åka omkring lite till på söndagen, men det kändes inte så lämpligt med det där lilla däcket på! Men hemresan, de 9.5 milen, gick smärtfritt och på måndagen så besökte vi Däck Team. Revan i däcket var säkert en 6-7 cm långt, så lagning var inget alternativ. Vi fick beställa två par nya däck istället. Billigt och bra. Not. Däremot fick vi låna ett däck tills våra nya skulle komma, så det var snällt av Fredrik på verkstan! Så onsdagen kom och vi åkte och skiftade däck!

 

Där trodde jag att det var frid och fröjd. Tänk vad man kan missta sig?

 

Jag har haft en varningslampa lysande i min bil, men den har ändå fungerat bra. Jag var i kontakt med en verkstad nere i Götet innan vi åkte upp hit till norr för att kolla så det inte var något farligt. För i handboken så står det att man ska köra intill vägkanten vid första bästa tillfälle och stänga av motorn och tillkalla assistans, typ. För det kan vara problem med startspärren i bilen. Den kanske inte startar igen. Personligen tycker jag ju då att den där uppmaningen att stanna bilen är rätt korkad. Man borde väl i så fall köra direkt till verkstan o stanna den där? Jaja, vad vet jag? Hur som helst, så fick jag pratat med en mekaniker som själv hade en Cheva TranSport som jag, och han sa att hans lampa kunde tända ibland utan någon anledning. ”Så testa att nolla strömmen så ska du se att lampan nog slocknar sen!” Alltså bryta strömmen i bilen med hjälp av batteriet, att dra ur det. Den fick stå över natten och när pappa och Jonas sen skulle starta bilen så tänds ljuset inne, radion går igång. Men inget mer. Motorn vägrar starta! Så idag, måndag, har bärgaren varit här och hämtat min bil! För ibland kan bilarna gå sönder om man bogserar dom, tydligen. Så det var bara att boka bärgning det. På torsdan den 6:e aug har jag tid hos verkstaden, fast nu står ju bilen redan på plats så om vi har LITE flyt (snälla?!) så kanske dom hinner titta på det innan dess… Den 11 aug ska jag köra

till Stockholm var det tänkt, och hämta lillebror som har spelning i Kungsträdgården. Jag tänkte i alla fall i mitt stilla sinne, att NU har allt väl krånglat nog??! Tänk om det vore så smidigt? Men nej, idag när bärgaren kom och jag skulle hoppa över till min Permobil så sa jag för mig själv ”men vad snett jag sitte……eehm… er… PUNKA på den här himla skiten också?????!” Japp. Precis, du läste rätt. Höger däck även denna gång, men på permobilen då och inte bilen. Platt däck, så då hade jag bara rullstolen kvar att förflytta mig med utomhus!!! Men med den händiga pappan jag har, så lagade han däcket när han kom hem från jobbet. Åtminstone provisoriskt. Hjälpmedelscentralen ska få byta slang hur som helst, så jag inte åker omkring med pyspunka. Det var ett pyttelitet hål tydligen.

Nä, det får vara NOG nu, hör Du det??! Det räcker långt, det räckte redan med beskedet om Anna. Så, nu vill jag att allt ska flyta på hädanefter utan mer jobbigheter eller problem! Allt ska ju uppenbarligen komma i omgångar av tre, och det har det med råge gjort. Så nu kanske, kanske det kan få räcka?

 

För att försöka få till något positivt också, så hade vi en jättefin dag igår. Caspers föräldrar vill inte att han ska döpas, utan ville hellre ha ett Barnkalas till hans ära! Caspers pappa Mattias hade räknat ut att vi nog varit en ca 40 personer igår! Vi höll till nere i Kapellet, då vädret inte Riktigt var överens med oss i den ursprungliga planen att vara här hemma hos våra föräldrar, fast utomhus. Det var öppet hus med start kl 12 och jag tror att vi var hemma vid 19-tiden igen. Mamma (med lite, lite inblandning av mig) hade bakat jättegoda matpajer, och Caspers farbror hade bakat tokgott bröd! Caspers faster hade bakat jättegoda kakor, och hans kära far stod för många goda sallader! Min kära syster yster skulle egentligen gjort jordgubbstårta, men hon åkte ju så opassande nog på en mjölkstockning på fredag kväll och satt här hemma hos våra föräldrar med 39,3 i feber! Stackars liten, var inte så pigg alls då vill jag lova. Men mamma slängde ihop lite tårta på plats, en mycket smaskig jordgubbstårta! Dessutom så stod Jenny o Mattias vänner för förträfflig musik! Tre ögon i bäcken heter dom, och är helt otroligt duktiga! Jenny hade även beställt att jag skulle sjunga en sång som heter Välkommen till jorden, och bror och vår kära Emma hade jag tvingat med! Det gick faktiskt riktigt bra, trots min dumma röst som inte riktigt vill fungera som den en gång gjort. Men jag tror att sången är som klippt och skuren för mitt register! Perfekt! Jenny sjöng Baby mine också, med bror vid gitarren. Det var självklart jättefint som alltid! Så på det stora hela kan man sammanfatta det med att det blev en helmysig dag i goda vänners sällskap!

 

Så, Tack syster och svåger för att ni har beställt den här lilla fantastiska personen Casper, så att vi hade en anledning att ha den här fina dagen tillsammans!

Kvällssolen vid Hotell Björkudden, så vackert så det nästan gör ont! :)
Vi hade för övrigt, trots allt en väldigt mysig liten minisemester
min käraste och jag!