Undra vad detta egentligen blir?

Jag är ju en hopplös succer för nya produkter. Reklam går allt för ofta helt hem hos mig. Jag vet, jag är hopplös! Men allt är ju roligt att testa som verkar intressant?! Så nu har jag därför gått och blivit en Buzzador!

En Buzzador...

  • är en nyfiken person
  • gillar att vara först ut att prova nya produkter och tjänster
  • är en social person med ett stort socialt nätverk
  • gillar att diskutera med sina vänner

Så det finns nog en överhängande risk att det kommer bli en del produktsnack här i bloggen framöver! Men det verkar inte som att man ska Buzza så ofta! En kampanj kan hålla på i 4-5 veckor, så de blir nog inte så tätt mellan inläggen :) Däremot kan det vara roligt att kunna lotta ut lite saker på bloggen! Om det finns nåt intresse av det dvs.

Men, men. Jag har inte kommit igång än! Skulle det vara så att någon mot förmodan skulle vilja haka på Buzzadortåget, så kan man gärna få skriva att jag bjudit in dig! Om nu allt är som det ska så ska mina uppgifter finnas direkt i denna länk, så om du är sugen att Buzza för dina vänner så följ denna länk! https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1〈=SE&refstr=ejjapejja

Är du intresserad av att bara veta mer, så kan du följa denna länk istället!
http://www.buzzador.com?refstr=ejjapejja〈=SE

Det ska onekligen bli spännande detta!!! :D Ser fram emot mitt första kampanjerbjudande!!!

Göta petter! Mina få timmar inatt tar ut s...

Göta petter! Mina få timmar inatt tar ut sin rätt nu... Lyckades inte somna förrän efter 3 nämligen, och upp 8. De är inte den här kroppen van vid! Allt gick iaf bra hos läkaren! Allting såg bra ut, hjärtat hade inte förändrats någonting sedan sist (1 år sedan) och nu har det sett så bra ut de här åren så han skulle vänta 2 år tills nästa gång! Eller ja, till nästa ultraljud dvs. Ska dit om ett år o ta blodprov. Vilket prov det nu var, skulle iaf vara väldigt visande över hjärtfunktionen och mot förmodan några problem. Det var tokskoj att träffa Daniel idag! Det blir alldeles för sällan.. Pratade om allt möjligt o gamla minnen :) En ytterst trevlig lunch! Tack min vän! :) Nä, nu ser jag i kors. Soooooooovaaaaaaa! NUUU!!!!


Så suuuuuuuurt, kan inte alls somna..........

Så suuuuuuuurt, kan inte alls somna....... Å om 6 timmar ska jag upp. Suck! Ska till ett av våra tre sjukhus för den årliga kollen av hjärtat! 10.15 hoppas jag på att jag är på plats! Det står ultraljud av hjärtat på schemat med min eminenta läkare! Fast just nu är jag bara hungrig, inte tillräckligt trött o lite stressad av att klockan tickar! Efter sjukhuset ska jag ta en efterlängtad lunch med en kär gammal vän! We go way back, till 1993! Då vi började i samma klass i gymnasiet! Det ska bli gott att se dig Daniel! :D Nähä, försöka sova kanske? :/ Natti!


Vääälkommen kära Tassimo! ;)

dsc_0467 (MMS)

Vääälkommen kära Tassimo! ;)


Hemfärd, hosta och Musik!

Ja förkylningen den härjar på som sagt. Efter mitt förra inlägg så har jag fått sova sittandes. Kan inte andas annars.. Så nu är min kropp lite trötter och seg, den vill få ligga neeeer! Hehe... Hur som haver, igår ringde jag "min" sjuksköterska i Respiratorteamet och rådfrågade henne lite om hur jag borde agera. Akuten eller inte, osv. Hennes ord var:

B: Jaha, först och främst. Vilken färg har det??
Jag: Gult.. och idag grönt.. (tycker verkligen inte om att prata om sånt här!)
B: Då får du åka och kolla upp dig så fort du kan, för det tyder på att det är baskilusker (hennes ordval *s*) i farten! En läkare borde verkligen kolla på dig och lyssna på dina lungor.

Och eftersom jag är så himlarns lydig så åkte jag iväg till jouren på vårdcentralen och träffade en läkare som i princip bara fick höra "ja, jag är ju förkyld som alla andra med en jobbig slemhosta som jag knappt kan hosta upp" (ja, de är inget roligt samtalsämne jag vet, sorry!) Då sa läkarn att det inte var något snack om saken, jag skulle ha antibiotika. Men vi skulle ändå kolla upp mitt crp för att se om det låg en lunginflammation i grunden. Hon hörde att det lät mest från min vänstra sida, så jag antar att hon befarade att skiten satt i lungorna. En snabbsänka senare visade att den bara låg på 8, så det var ju skönt! Ingen större infektion i kroppen. Ja just ja, innan jag gick till labb så bad jag henne kolla i mina öron också. När vi landade i söndags så gjorde det så fruuuuktansvärt ont i mitt ena öra, så jag bröt ihop. Grät som en unge och ville landa helst på studs! Hon kikade i örat och sa: Ja de ser inte bra ut, du är illröd och har blåsor. Jag undrar just varför det gjorde så ont när vi gick ner för landning? ;) Jag fick iallafall min antibiotika som jag ska äta i 9 dagar, 7 left to go!

Ja så nu äro vi hemma igen. Det är alltid med ruskigt blandade känslor! Jag hinner vänja mig så otroligt mycket av att få vara hemma i mitt föräldrahem med hela familjen och alla gamla o nya vänner. Det hinner nästan bli det normala, och att då komma hem hit till vårt egna hem blir en liten krock i tillvaron. Samtidigt hade jag värsta separationsångesten när jag skulle Åka hemifrån upp till min familj, så jag är nog rätt hopplös! Nu önskar jag bara att jag ska få bli frisk igen och att orken återkommer! Men det kommer väl snart får jag hoppas! Imöra är de ju trots allt dag 3 med piller.... *hoppas hoppas*

Så över till den sista delen i dagens inlägg. Musik! Vår familj hade som vanligt en spelning i Kapellet den 2 januari! Det är alltid lika roligt, men jag var sjuuukt nervös den här gången alltså...! Det är en tjej som filmat lite med sin mobil (antar jag?!) så jag tänkte bjuda på några klipp! Det är filmat "på riktigt" också, om jag kommer ihåg när jag får en kopia i min ägo ska jag lägga upp lite bättre klipp! :)

All I need is you

 

Lullaby (Goodnight my angel)


Förbaskade förkylning!

Hade en liten förhoppning om att klara mig undan den här envetna förkylningen som härjar här i norr. Men jag fick bita i det sura äpplet. Den dök på mig med buller och brak i söndagskväll/natt och nu har den härjat på med alla attribut. Jag har ju en liten fobi för (läses baklänges för okänsliga läsare *s*) mels. Men det har sin orsak, även om det hände längesedan. När jag var i 15-årsåldern tror jag, så vaknade jag en natt av att jag inte kunde andas! Det Var Helt Stopp. Jag hade fått en mels-propp som jag inte klarade av att hosta upp på egen hand. Av någon outgrundlig anledning så vaknade min kära far i andra änden av huset av de minimala ljud jag gjorde (fast en kompis som sov i samma rum inte märkte en sak!) och rusade in till mig och hjälpte mig att hosta till, vilket ordnade upp allt. Jag hävdar å det bestämdaste att jag hade änglavakt! Det där sitter hur som helst djupt in i ryggmärgen. Det är min stora skräck att bli riktigt förkyld med melshosta! Det blir ju i och för sig inte bättre av att min lungläkare förbjudit mig att sova själv när jag mår så.. Så det är alltid samma visa när jag åkt på sån här skit - ren och skär panik med varierande grad ångest vid läggdags. Jag vågar inte somna. I natt när jag lagt mig körde det ihop sig rejält så Jonas fick hjälpa mig till sittande. Jag tänkte att den natten aldrig skulle gå vägen, men tack och lov för min nattrespirator! Utan den hade det nog inte gått så bra som det ljuvligt nog gjorde! Kunde andas relativt bra och sov med respiratorn till halv elva. Nu hoppas jag bara att det ska gå öööver! :) Vill ju få ut det mesta av våra sista dagar här uppe! Dagarna går alldeles för fort! Jajji, sluta gnäll och klaga nu erica! Hoppas ni har det bra där ute i snöiga Sverige!

RSS 2.0