Förbaskade förkylning!

Hade en liten förhoppning om att klara mig undan den här envetna förkylningen som härjar här i norr. Men jag fick bita i det sura äpplet. Den dök på mig med buller och brak i söndagskväll/natt och nu har den härjat på med alla attribut. Jag har ju en liten fobi för (läses baklänges för okänsliga läsare *s*) mels. Men det har sin orsak, även om det hände längesedan. När jag var i 15-årsåldern tror jag, så vaknade jag en natt av att jag inte kunde andas! Det Var Helt Stopp. Jag hade fått en mels-propp som jag inte klarade av att hosta upp på egen hand. Av någon outgrundlig anledning så vaknade min kära far i andra änden av huset av de minimala ljud jag gjorde (fast en kompis som sov i samma rum inte märkte en sak!) och rusade in till mig och hjälpte mig att hosta till, vilket ordnade upp allt. Jag hävdar å det bestämdaste att jag hade änglavakt! Det där sitter hur som helst djupt in i ryggmärgen. Det är min stora skräck att bli riktigt förkyld med melshosta! Det blir ju i och för sig inte bättre av att min lungläkare förbjudit mig att sova själv när jag mår så.. Så det är alltid samma visa när jag åkt på sån här skit - ren och skär panik med varierande grad ångest vid läggdags. Jag vågar inte somna. I natt när jag lagt mig körde det ihop sig rejält så Jonas fick hjälpa mig till sittande. Jag tänkte att den natten aldrig skulle gå vägen, men tack och lov för min nattrespirator! Utan den hade det nog inte gått så bra som det ljuvligt nog gjorde! Kunde andas relativt bra och sov med respiratorn till halv elva. Nu hoppas jag bara att det ska gå öööver! :) Vill ju få ut det mesta av våra sista dagar här uppe! Dagarna går alldeles för fort! Jajji, sluta gnäll och klaga nu erica! Hoppas ni har det bra där ute i snöiga Sverige!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0