Jahapp, de gick visst några dagar extra igen ja.. som vanligt! :) Men de bjuder jag på. Det var väl iof inte mkt mer jag skulle skriva om sundsvallstrippen, mer än att dagarna som alltid gick alldeles för fort, och helt plötsligt var det måndag och hemfärdsdags! Cash skötte sig exemplariskt på flyget, även om han skakade en hel del. Men han ska nog hinna bli van å flyga åxå ska vi se!
Jonas satt och spanade efter trevliga fiskevatten, så kameran fick ta några kort så min käre karl kunde kolla på kartan där hemma. Tror de gick upp för honom att vi faktiskt har sjöar här hemma med... hehe!
Väl hemma så blev det som det brukar när jag varit ute o flängt på. Jag var heeelt slut i kroppen. De dröjde nästan en vecka som vanligt innan orken började återvända.

Sen så kom måndagen den 1 juni... Den hade jag gärna skippat faktiskt. Å än en gång dök du upp i mina tankar Pernilla! Jag vaknade vid elva, kände att jag hade lite mensvärks känningar, var dock inte alls dags. Så jag misstänkte att det kanske var min cysta som bråkade. (Har jag otur så kan den vrida sig, å då är det akut operation som gäller. Kruxet är att man inte vill operera mig så vidare värst gärna. Har en lungkapacitet på 20% och en narkos kan bli lite för mkt för min hälsa.) Vid tolv hade jag så fruktansvärt ont, att jag inte kunde sitta, inte ligga, inte prata.. Bara stöna fram korta ord, till min stackara jonas, svärmor o mamma... jonas fick ordern att komma hem, svärmor frågan om hon kunde ta hand om Cash å mamma ordern att be. Jag har nog aldrig haft så ont. Eller, kanske den gången jag hade en inflammerad galla o gallstensanfall. Hur som haver så blev det samma visa som med gallstensanfallet. Jag fick så fint åka ambulans - denna gång in på gynakuten... Ambulanskillen med det fina namnet Jonas, försökte vara snäll o ge mig mårfint (ja, jag vet att det heter morfin) men jag har ju så fruktansvärt små blodkärl så det gick inte, och värken hade trappat ner från en 10:a till en sisådär 6-7:a, så det var rätt överkomligt till skillnad från tidigare. Väl inne på gyn så hade värken gått ner rejält, och trodde där ett tag att den var på väg upp igen men så gick det helt plötsligt över! Tack gode Gud för det! Cystan hade inte vridit sig, och den hade inte växt! Så, dom (3 läkare o 2 sjuksköterskor i rummet! Jösses...) trodde de kunde ha varit en väldigt jobbig ägglossning.. Men jag tycker det är lite märkligt, för det är liksom inte riktigt i fas med övriga cykeln.. Jaja, värken gick över, citodon o p-piller skrevs ut, å nu ska jag bara försöka komma fram till ett beslut... p-piller eller inte?! Hade ju varit skönt o sluppit dom... Gillar inte riktigt tanken att proppa i sig en massa konstigheter VARJE dag.. gör jag iof ändå, av andra slag, men om jag kan undvika de så... Grejen är att jag fått succesivt mer o mer värk för varje månad då de varit dags efter jag slutade me pillren. Fast just i skrivande stund när de börjar mola i magen känns dom förbaskat lockande ändå.. Slipper liksom hela skiten om jag knaprar dom där små runda sakerna. Jaja, får fundera i en månad till å hoppas att den månaden inte blir en repris!

Nåt lite roligare är vad som händer här hemma! Vårt kök donas med för fulla muggar!!! De är lite jobbigt o bo mitt uppi, som att stå å diska en massa disk i handfatet på toa, att det inte finns en ledig yta i hela huset. Ska slänga upp bilder sen nån dag - förhoppningsvis inte om en månad :P Men me min snabbhet så finns de kanske risk...? Ehm.... Nä, nu ska jag försöka göra min käraste lite glad och inte dröja allt för länge me o binga in! Men ha det så gottigt där ute i vida världen! Ta hand om sig!!! Det är bara du som kan ta hand om dig själv! :)

- KRAM -