Jag vill ha tillbaka mitt liv! Inte för att det är så enkelt till "vardags" men det är då bra mycket bättre än det här enerverande tillståndet. Egentligen mår jag inte jättedåligt. Men det tär på mig att gå med en konstant påminnelse i äggstocken och gallan. Dom två tampas nämligen just nu om min uppmäärksamhet. Jag tror att det som gör mig mest olustig i allt det här, är för att de båda känns som två tickande bomber. Och det oroar mig. Men jag försöker göra allt jag kan just nu för att hålla det så passivt jag bara kan. Knaprar 100mg diklofenak per dag, borde kanske öka till 150, men vet inte om matstrupen pallar. Häller i mig mängder av alpnaerings kronärtskockdrink (som minskar gallproduktionen och lugnar ner magar i allmänhet) och äter små portioner av barnmat. Jippi. Ja, och just det. På söndag är det kalas. Då fyller jag år. Sån fantastisk tajming.