Jag har kört rätt hårt med min stackars urinblåsa i alla år. Men nu har jag lärt mig min läxa. Tror jag. I måndags ignorerade jag det faktumet att jag började bli lite nödig sådär vid 4 snåret. Jag insåg lite väl sent att jag borde ha bett Jonas slängt mig på toa innan han åkte till jobbet, vilket var så dags då han redan varit på jobbet i en timma! Jag kan med facit i hand säga att det är Väldigt dumt att tvinga sig själv att hålla tätt i 8.5 timma. Den stackars blåsan mår inte bra då! (Nähä?!) Jag fick väldigt ont efter den där natten och igår em gick jag till vårdcentralens jour. Det var dock det segaste besöket jag gjort där, för det tog 3 himla timmar innan jag blev klar! Dessutom hade det tydligen bara varit 3 före mig i kön när jag anmälde mig. Får inte riktigt ihop den där ekvationen men... Kära doktor B sa att det antingen blivit en infektion i blåsan och att vi kunde behandla med penicillin - eller ha is i magen och se hur utvecklingen tedde sig ifall den helt enkelt bara blivit uttöjd. Vi valde alternativ is i magen helt enkelt. Däremot bad jag om att få ta ett HB, eftersom jag är så fruktansvärt trött nu för tiden och har varit en längre tid. Vi snackar typ minst ett halvår men förmodligen upp mot året. Jag blev mer eller mindre beordrad av min mor att kolla upp sköldkörteln. Och eftersom jag ska tillbaka till vårdcentralen imorn ska jag eventuellt få ta ett sånt prov. Om läkaren höll med mig, sjuksköterskan skulle kolla med honom... Känns som att det kan bli en lång process detta... Men Nåt Är Fel med mig. Jag brukar ju alltid vara kvällspigg!! Men nu sitter jag här o håller nästan på att däcka av trötthet. Det är liksom inte jag. Det vore onekligen trevligt med en förklaring...

Jag fick mig ju en award från Jojo som huserar här och dålig som jag är på att blogga den senaste tiden så har jag ju inte följt upp mitt uppdrag i samband med denna! Först, ett jätte tack ska du ha för detta! :) Så värst stylish vet jag inte om min blogg är men.... ;)

Det var ju som sagt något som "krävdes" av mig också. Åtta saker ska jag berätta om mig själv och sedan ska jag skicka vidare denna lilla award till åtta andra bloggare! So here goes:

 

1. Jag börjar som Jojo med min födelseort! Jag är född och uppvuxen i Sundsvall. Sveriges mitt, mittens rike! Där bodde jag i 24 år kan man säga (med en liten avstickare för ett år i Aneby) innan jag flyttade till Jönköping för att bo där i 4 år. Efter de så bodde jag i Mölnlycke under ett år innan jag flyttade ihop med mannen i mitt liv här ute på vackra Hönö! Flänga är jag bra på.

 

2. Jag föddes med en muskelsjukdom som jag inte förrän nyligen fick en diagnos på. Det är en muskeldystrofi och det är iof inte helt spikat än, men dom tror jag har en variant som heter Limb Girdle typ 2E.

 

3. Precis som Jojo så har jag ett stort behov av hav, men även av skog. När jag bodde i Jkpg var räddningen Vättern, eftersom den är så stor att det nästan ser ut som ett hav. Jag är ju trots allt uppvuxen vid havet, om så på den norrländska östkusten! ;) Skog finns det mycket i norr med, och det kan jag sakna här nere på ön. Så när jag åker norröver för mina obligatoriska besök så brukar jag se till att det blir minst en skogspromenad på sommarn. Det är något alldeles speciellt med en solvarm skogsdoft....

 

4. Jag har två fantastiska syskon som jag älskar högt! Som äldsta storasyster så har jag nog en liten tendens till moderlig kärlek för dom två yrhönorna ;) Att se någon av dom stå på scenen kan få bröstet att spricka av stolthet!

 

5. En annan som kan göra mig så där sprickfärdig utav stolthet är min älskade fästman! Han är ju helt grym både på fotboll och hockey. Ett av mina starkaste minnen med sistnämnda sport och Jonas, var en match ganska så tidigt i vårt förhållande. Matchen var nästan slut och det stod lika. Jag tror det var 9 sekunder kvar av matchen så får Jonas in ett mål, och kommentatorn skriker ut "JOOOOONAS KAAARLSSON!!!" Självklart vann de matchen, och jag höll nästan på att trilla av pinnen, över min duktiga pojkvän! MIN! ;)

 

6. Ett stort intresse i mitt liv har alltid varit musik, men på senare år så har det minskat drastiskt. Det kan väl lätt bli så när det naturliga forumet (gymnasiet och familjen) inte "finns kvar" på samma sätt som tidigare. Klart min familj finns kvar, det är inte det jag menar, men det är trots allt dryga 70 mil mellan oss! Lite svårt att muscicera på distans! *ler* Däremot är det alltid lika kul de gånger som vi drar ihop några låtar och spelar i något sammanhang. Brukar oftast bli minst en spelning per år, efter nyår och ibland någon sommarspelning. Det är trevligt :)

 

7. Efter en hiskeligt massa tjat från min sida, så bestämde vi oss för att köpa en vovve för drygt 2 år sedan. Vår lilla Cash kom in i våra liv den 22 februari 2009! Han var 9 veckor har jag för mig (tänker inte räkna ut det *s*) och han var helt bedårande. Och hopplöst jobbig på morgonen! ;) Det var några tuffa veckor, men med svärmors hjälp så gick det! Idag är han en äkta soffpotatis ;) Det var han iof redan som nykläckt! Varje gång vi var och hälsade på hos uppfödaren, så stojade hans 3 systrar omkring. Frågade mig alltid "vart är Cash då?!" och kom alltid i samma andetag på att jag skulle kolla i korgen. För där låg han med största sannolikhet och sov!

 

8. Jahaja, åttonde punkten... Har jag inte sagt allt snart? ;) Jo, jag kan ju säga att när jag var 12 år så fick jag åka till Tchad och hälsa på min allra bästigaste vän Erika! Hennes familj jobbade som missionärer i södra Tchad, och jag var dit ner (utan mina föräldrar) i 4-5 veckor! Jag begriper inte att dom vågade. JAG hade aldrig släppt iväg min dotter i en månad till afrika, utan chans till att kommunicera på annat sätt än brev som tog 14 dagar att komma fram! Jag är imponerad av mina föräldrar ska jag säga. Till råga på allt fick jag åka ner en gång till, när jag var hela 14 år! ;) Den gången var jag där i 5-6 veckor har jag för mig. Då kunde jag faktiskt ringa vid ett tillfälle! Otroligt va? ;) Vi var till Cameroun och hämtade hem Erika från internatskolan, och där fanns en telefon! Tror det kostade 12-13 kr/minut. Mamma hävdar att det var värt varenda krona! ;)

Då ska den skickas vidare minsann! Och de nominerade ääär... *skratt* Nä, men awarden skickar jag till följande stollar! (Slit den med hälsan!)

Systeryster

Lillebror

Pernilla

Maddlan

Ämmaaa

Emmelie

Nordens foto

Dumbasfisken (som får mig skratta titt som tätt)

Hehehe... Idag var jag och min käraste andra hälft in en sväng till staden för att shoppa maskeradkläder :) Vi har velat fram och tillbaka innan idag och det har varit allt från munk o nunna till cowboys. Ja, vi ska alltså på maskerad på lördag, därav den begynnande lillpaniken över att hittat nåt som passat oss. Vi lyckades dock komma iväg precis i rusningstrafiken, och hujedamig vilken trafik!!! Vi färdades från stillastående till 30 som högst under en kvart. En aning störigt faktiskt... Men efter mycket om och men så kom vi tillslut in till stan och till Bodega! Det finns för mycket o välja på alltså... De var kanske bra att klädavdelningen låg en trappa upp utan hiss, så Jonas fick äran att leta själv! Tillslut efter lite villospår på togafunderingar så kom vi fram till Pirat. Tyvärr hittade jag aldrig Jonas outfit, för den fanns tydligen inte på bodegas webbshop! Men det ska bli intressant om jag ens kan ha kläderna här till vänster! *S* Det måste gå, för jag tänker inte byta! :P

Phu.. jag är så konstant trött. Jag begriper inte riktigt vad det är med mig. Jag sover rätt bra på nätterna, men vaknar o är minst lika trött som när jag gick o la mig. Blääää så tröttsamt!!!

Imorn ska jag förresten iväg med Jonas till svenska mässan och Leva och fungera mässan! Jag ska dit och träffa Patrik från Permobil för att kolla upp lite saker inför min nya bil nästa år! Det är många små detaljer som måste fungera, å det ska förmodligen göras en del ändringar inför nästa bil motför den anpassning som är gjord på min nuvarande. Det verkar som att det kanske blir en Chrysler igen! Märkligt.. jag som sagt att jag aldrig ska köra Chrysler igen..... :P Hur var de nu bror, man ska aldrig säga aldrig? ;)

Jag har ju som jag skrivit tidigare följt Lindas blogg en längre tid. Däremot har jag varit lite slarvig den senaste tiden med att besöka alla mina bloggar som jag tidigare hälsat på hos minst en gång per dag. Så det hade gått några dagar, från torsdagen förra veckan tills i tisdags natt innan jag läste på Lindas blogg. Där stod det fruktansvärt tragiska att Linda fått somnat in... Hon dog i tisdags eftermiddag vid halvfyra. Trots att jag inte känner henne, så drabbade det mitt hjärta så hårt. Vi hade faktiskt sms:at lite och skulle egentligen ha träffats en snabbis, men magsjuka drabbade hela hennes familj så det blev inte mycket med det! Men tack vare att hon skrivit så öppet om hela sin resa, så har vi läsare verkligen blivit inbjudna till hennes tankar och liv. Det gör att vi är många som trots allt sörjer en sån tapper, på ett sätt okänd kvinna. Jag önskar så att det här bara hade varit en elak dröm för familjen. Men nu är det tyvärr den bistra sanningen... Linda blev förra årets hjältemama och här kan ni få se intervjun som gjordes i samband med det.

 

Dina bloggvänner kommer sakna dig något oerhört.
Vila i frid fina Linda, och kärlek och
frid till de dina önskar jag er.