Det börjar väl lugna sig en aning. Eller så är jag van nu? Vilket påminde mig att jag skulle ringa gyn igen och kolla om min läkare glömt ringa mig eller bara haft för mkt på agendan.

Sådär, sagt och gjort. Barnmorskan trodde de var att hon inte hunnit. Ny lapp lagd på min läkares bord... Hoppas hon ringer snart. Fick lite cyst-känning igårkväll och fick lite panik. Ville inte ha en repris, ringde därför sjukvårdsupplysningen för att få veta hur många diklofenak jag kunde trycka i mig. Hon tyckte jag bara skulle ta 50mg och 1g panodil istället för 75mg diklofenak. Så jag gjorde givetvis som hon sa och gick och la mig för att läsa min kära älskade födelsedagspresentbok Fyrvaktaren, som nu är utläst *s* Värken släppte inte, men det blev tack och lov inte heller värre, så jag vet inte riktigt om jag tycker att pillren gjorde så mycket nytta. Men samtidigt var det kanske precis det dom gjorde? Jag vill iallafall få ett RIKTIGT vapen att ta till istället för det här, om skiten skulle visa sitt fula tryne igen. För det här skulle aldrig räcka om det blev som sist... Inte en susning. Jag har alltid brutit ner mediciner för lätt, dvs dom biter inte riktigt på mig och har aldrig gjort. Redan när jag var lill-liten var en alvedon samma sak som en fis i rymden. Det bet enbart på febern. Men som smärtlindring är de fullkomligt värdelösa. Hehe, som när jag knäckte några revben, en 3-4 styckna (ramlade av en häst) så fick jag det dåvarande rävgiftet som jag såklart helt har glömt namnet på, men de skrev ganska flitigt ut och var väl likvärdiga i styrka med diklofenak. Jag knaprade nog dom lite för tätt de första dagarna och i en rätt hög dos, så jag kände mig helt groggy. Ringde efter några dagar och frågade om dom inte hade några starkare saker för jag tyckte inte de gav nån verkan längre. Stackars sjuksyster, hon blev förskräckt och utbrast "Men! De är ju de starkaste vi skriver ut sådär! Du får nog ta det lite lugnare med de där!" Distalgesic hette dom ja! Nu kom jag på det. Dom finns inte längre att få tag på. Det var nån gång när jag bad min läkare om en stark värktablett, typ som distalgesic eller nåt sånt sa jag. "Det rävgiftet?? Nej du, dom skriver man inte ut längre" De avskaffades visst 2005-02-28 enligt fass.se Tänk vad mycket man stoppat i sig under årens lopp. Undrar hur mycket av det som var "the shit" då, som idag anses som snudd på livsfarligt? Jaja, nu slutar vi gnäller över detta!

Min käraste är ute och gör lite ärenden å min bils vägnar. Det ska inskaffas en ny vajer till rampen (den som sitter där nu och drar in rampen håller på att gå av - igen), och nya torkarblad och kollas upp vad däckfirman vill ha för 2 par nya vinterdäck. Vad SKÖNT det är att ha en andra hälft! Hihi... Han är bra på mycket min älskade! *ler*

Idag har Cash och jag tränat på det där lite svåra momentet att gå från ligg till sitt. Men han var skitduktig idag! Det funkade utan större problem! Men så var han sjukt taggad också, jag hade ju varit en sanslöst generös matte och torkat kycklinglever OCH kycklingrester från gårdagens middag. Hade han varit en drägglande hund hade nog hela köksgolvet varit blött. *s* Han var såå i gasen och det är ju så himla mycket lättare att träna en hund med lite energi än den där soffpotatissidan han också har! Hehe.. Vi tränade på rätt länge, tills det nästan kändes som att vi tränat för mycket. Men tänkte ta en sväng till om en liten, liten stund. Just nu ligger han och sover. Vi fick nämligen i uppgift på Vardagslydnaden sist att träna på sitt, ligg, stå och utmana våra fyrbentingar att inte anta vad det är vi ska säga, utan faktiskt lyssna på vilket kommando det är vi säger. För väldigt ofta så brukar de små rackarna göra vad de tror man säger istället för att göra det man säger. Träna sitt ett tag och be din hund ligga, så sätter den sig säkert. Och tvärtom. För den förväntar sig att det är det du kommer be den om. Cash kan vara lite väl nonchalant, så vi försöker att jobba på den där lyhördheten. Det ska nog bli en bra kille av honom också. *ler*