Igår var det ett helskumt väder! Man skulle nästan kunna tro att det är april! Först på morgonen och på dan så vräkte det ner snö. Det kom ungefär en dm snö. Sen började det regna! Och graderna låg på nollsträcket. Idag är det nästan 5 grader varmt och det töar massor! Hela världen badar i vatten ute på vägarna och det slaskar friskt. Men imorn skulle det snöa igen!?! Ja jag säger då det.... :)

Nu är det hårdhandskarna som gäller för lilleman. Han går bara upp i vikt, trots light foder. Förvisso har han fått 50/50 light och vanligt pga hans klåda. Men nu får det bli som det blir med den, för nu blir det light för hela slanten... Lille skrutt! Kan det bli VÅR snart, så vi kan gå på långa promenader utan å frysa ihjäl?! Då ska Jonas få cykla med lurven också, allt för bantandets skull.... :)

Hä bord måst gå!

Jag fick ju den trevliga överraskningen igår att mamma och pappa ska komma ner på en helgtripp! Det ska bli skitskoj! Så nu ska jag gå och räkna veckor i 3 veckor! ;) Jag hoppas innerligt att snön har lugnat ner sig tills dess, men det ska vi väl kanske inte våga hoppas på?!

Idag var jag, min käraste och vår lurvige vän på en promenad igen. Det lyste ingen härlig sol idag som igår, men det var nästan vindstilla. Det är också ganska skönt när det för en gångs skull är! ;) Så det bidde på med skoteroverallen igen, och en timma senare så var vi åter hemma. Vi tog en paus på en plan som ligger en bit bort från oss, och tränade inkallning. Dessutom passade jonas på att gömma sig och ropa på Cash, så fick sistnämnda leta upp husse. Det gjorde han enkelt och lätt. Det var skönt att se att lillelurv kunde komma på Hit även när han var som mest upptagen med att skutta och dyka i snön. Så fort jag ropade på honom så kom han som skjuten ur en kanon. Det uppskattas om man säger. Jag känner att jag är så dålig på att komma på övningsmoment! Men men, får väl skaka på skallen så kanske nåt ramlar på plats?

Nähä, undrar om min CS'ande andra hälft tänker sluta med sitt pangande snart? Jag börjar faktiskt hör och häpna bli lite trött! Så inatt blir det inget hockeytittande för min del. Märkligt nog låg jag nämligen och kikade på USA-Canada inatt när jonas sov som allra mest. Väldigt förvånande kände jag att det var! Jag titta på hockey som inte är Sverige, och helt på eget initiativ? Märkligt... :P Nä se på sjutton, nu är pangandet slut! :P Förresten, jag har världens snällaste käraste! Han beställde en ny hårddisk till mig idag! :D Jag kommer ha vääldigt mycket space snart! Hihi... Den nya är på 1.5TB! :D Weeeihoooo! Så då kommer jag ha 2TB! Sweet säger jag bara! Han har visst en plan att införskaffa ett nytt graffekort också åt mig vid senare tillfälle. Det är rena rama julafton igen! ;) Har jag sagt att jag är oförskämt bortskämd?

Under de nu totalt 9 år som jag bott i södra sverige, så har det då aldrig varit så här mycket snö, eller så här mycket Vinter i största allmänhet! Nu har det snöat i så många dagar att jag helt tappat räkningen, och det snöar idag med. Det har kommit en sisådär halvmeter nu, och jag är urless på skiten! Jag kommer ihåg för bara nåt år sedan. Då hade snödropporna börjat komma upp vid den här tiden... Det kommer nog dröja innan vi får vår i år och några snödroppar! Här kommer lite bilder på eländet! Sen ska vi ut och gå i kylan igen. Det gjorde vi igår med, som synes på min mundering på ett av korten :P

Behold:

Aj säger jag bara! Fy rackarns så otäckt det såg ut! Vi skulle glad i hågen kolla på hennes åk, och får till vår fasa se hennes livsfarliga krasch istället. Så snubblande nära till en silvermedalj och så blir det såhär istället... Usch, stackars kvinna! Hoppas det inte blir några större problem för henne iallafall...

Här kan man läsa lite mer ingående om hennes 60 meter flygtur...
Och här kan man se eländet.

Hjälp vad fantastisk den var!!! Är helt såld, även idag! Tror jag vill se den snart igen ;) Det fattas liksom ord. Jag är betagen helt enkelt. Loved it!

Dags att bege sig in till staden och kika på avatar! I 3D såklart :)
Hoppas den är lika bra som alla sagt nu då bara ;)

Tjipp!

Härom veckan var vi ut med bilen en liten sväng och skaffade oss bildbevis på den kalla vintern här hemma. Jag tror det har sagts att det inte varit sån här vinter här i trakterna på 50 år. Så här kommer lite historiska bilder!


Det hör inte till vanligheterna att isen ligger så här pass mycket, så det är bra att färjorna är stabila så dom kan bana väg i ismassan!


Jag fullkomligt älskar trädgrenar i skymningsmotljus!
Foto av Jonas


Det är lite läckert medalla isflak tycker jag! :)
Foto av Jonas




Vackert och fridfullt tycker jag!
Foto av Jonas


Foto av Jonas


Foto av Jonas


Foto av Jonas

Den här mannen jag bor med innehar samma goda egenskap som min far. Det räcker med en liten touch från dessa herrars sida så brukar det mesta fungera igen.

Det finns en frikopplingsspak på min permobil, som sitter alldeles precis bredvid laddaruttaget. Jonas ändrade läge på den och vips så började den ladda. Mycket märkligt säger min hjärna, att den kunde påverkas av det. Det låter lite glappkontakt i min värld. Ska fråga mannen på hjälpmedelscentralen om han har någon förklaring på detta lilla märkliga dilemma!

Hur som helst, just nu laddar den! Jippi!!! :)

Tack Jonas! *ler*

Jag börjar misstänka att jag har en rejäl otursvecka. Eller månad. Eller år? Ni kommer kanske ihåg att det var en del som strulade under Stockholmstrippen? Sen har det bara fortsatt. Och jag börjar bli riktigt, riktigt leds!!!

Tisdag: Var in till hjälpmedelscentralen för ett byte av skärm på min permobil. Dessutom hade ett mycket irriterande ljud uppstått under helgen. Ett ljud som man lätt kan associera med tinnitus. Permon illtjöt ett ljust ihärdigt gnissel/skrik så fort jag körde, och det visade sig vara själva motorerna i hjulen som lagt av och de behövde beställas nya så jag får återkomma vid ett senare tillfälle igen för bytet av dessa. Det var inte sån jobbig motgång, men dock ytterligare en sak som jag inte riktigt räknat in i ekvationen. Det var mjukstarten på kommande dagar.

Onsdag dag: Fick en "i sista minuten inklämd" tid hos min saxlärare, då det är sportlov nästa vecka och jag har lektion varannan vecka. Dessutom mådde jag inte bra förra veckan, så det skulle innebära 1½ månad utan lektion... :/ Därför var A snäll och klämde in mig kl 14.45. När jag kommer ut till bilen 14.35 så vägrar dörren gå upp. Vare sig på den elektriska eller manuella (vålds) vägen. Den satt som förstenad. Jag insåg att det garanterat var ett av två alternativ. Antingen att själva dörren/rampen gått sönder (det minst troliga alternativet) eller att den frusit fast och att det var is i skenan där dörren ska gå (det mest troliga alternativet). Kvittade egentligen lika för stunden, för jag kom inte in i bilen ändå. Jag hade kunnat gått till lektionen men de skulle tagit 25 min och då skulle lektionstiden ändå nästintill gått ut. Kändes lite överkurs. Ringer A och beklagar mig, och berättar hur det ligger till. Går in igen till en överlycklig hund som slapp vara själv. Ber Jonas kika på dörren när han kommer hem en halvtimma senare, och efter en titt på bilen kikar han in och frågar om jag skämtade med honom angående dörren? Självklart gjorde jag inte det och han tittar lite frågande på mig och säger att den går upp hur lätt som helst. Typiskt!

Onsdag kväll: Skulle åka och titta på min älskling som hade match. När jag åker iväg så slår underredet i den stenfrusna snön och börjar låta som om jag tappat hela avgassystemet! Efter en liten stund så återgår ljuden till normalt, och min ass kollade även om det såg mysko ut under - eller kvar på marken - men allt såg bra ut. Jag hade lite egentid utan assistent kvällen till ära, och dörren sköter sig när jag åker iväg och när jag kommer fram. Trodde jag iallafall. När jag klivit ur bilen och stängt ramp och dörr inser jag att lampan lyser i bilen. Jag tänkte "men jag stängde väl allt innan jag gick ur?!" och ska försöka öppna dörren igen. Njet. Nada. Stendöd igen. Är lite smart och låser/låser upp två gånger och då smäller dörren till och öppnar. Går in och kollar ljuset och det var precis som jag hade för mig avstängt. Går ur bilen igen och tänker att det nog är isen i rännan som spökar så dörren inte riktigt går igen och stänger dörren på nytt. Lamporna lyser. Ger upp och tänker att om jag ska vara där i två timmar och kolla på matchen så kommer jag ha en stendöd bil på riktigt. DÅ blir det extremt svårt att ta sig in i bilen om jag är själv vilket jag skulle vara. Förvisso hade jag kunnat ringt på assen som skulle fått assistera, om det inte var så att jag hade tappat mobilen på GOLVET under färden till ishallen. Konstaterade lätt att det inte var min dag och åkte hem.

Torsdag: Jonas hackade en massa is i min bil och sa att den nog skulle vara ok. Helt rätt, där slutade mina problem med bilen so far vad jag vet iallafall. Däremot dök problem 2 upp när jag skulle gå till orkestern. Vi repar en våning upp. Hissen var död. Fungerade inte över huvudtaget. Jag och Klas turades om att försöka få igång den med min nyckel men icke. Det var bara att gå hem utan någon orkester. Börjar bli ett irriterande mönster.

Fredag: Hade väldigt lite batteri i permon, så natten till idag fick den stå på laddning i vanlig ordning. Hade ju bara varit VÄLDIGT BRA om den dessutom hade laddat??! För det har den ju såklart inte. Min felsökningshjärna säger att det är något som gått fel när dom bytte skärmen i tisdags. För laddningskontakten sitter på den skärmen som byttes. De har säkert glömt nån kabel eller så. För defacto: Permon laddar inte och nu är den nere på rött!

Idag är det tänkt att jag ska åka ner på Alek's och ta en fika med min extrasvärmor och jag ska köpa en dop present. Imorgon ska vi på omnämnda dop och på söndag är det sista hockeymatchen i grundserien och det är väldigt spännande hur den kommer gå! Tror ni jag kommer klara detta på 3 sketna små röda prickar? Jag är lite skeptisk... Varför känns det som att den här motlutningen inte ens är i närheten av att ta slut?

Suck........

Japp, då satt man här på hotellet. Kungsbrogatan 1 även. Det var några kalla minuter att vandra från t-centralen, men nu sitter vi här i värmen och har sippat på varmt te som hotellet bjöd på. We like! Det ingick även gratis internet log in! We like even more!

I morse när jag vaknade, så var jag inte ens säker på att vi skulle komma iväg. Hade nästan ställt in mig på att vi inte skulle åka. Anledningen var att det har snöat något helt galet hos mina föräldrar och E4:an hade status "dåligt väglag" hela vägen ner till Sthlm. Lägger man så in ekvationen att dom skulle köra ner, och även köra hem inatt så var utsikterna inte så värst ljusa. Men bror fick lägga den yttersta domen och iväg they went! So did I! :) I skrivande stunde är de påväg norrut och jag hoppas innerligt att allt går vägen utan det minsta lilla problem för min älskade familj!

Vår färd idag med SJ var väl kanske lite mindre underhållande än vad som önskades. Först när vi kommer fram till tåget så kollar jag såklart på biljetten vilken vagn och plats vi hade. Vagn 12 plats 74 & 75 Rullstolsplats. Vi går fram till vagn 12 och tittade på detta Gudsförgätna InterCity tåg (note to self: aldrig, aldrig, aldrig mer InterCity! ENBART X2000. Punkt!!!) och inser att det inte finns någon lift in till vagnen. Min stackars ass går in och kikar på platsen och konstaterar att det absolut inte kommer in till min plats. Det är ett fyrsitsigt bord och Glöm att en permobil ska komma fram eller få plats där! Så, vi haffar första "bästa" personal vi hittar ochan gruffar ett "ska kolla" och dyker lite senare upp och säger "Nästa vagn!" Så vi fick gå till nästa vagn, 13, och visst - Där fanns en lift upp. Men det står likt förbaskat vagn 12 på biljetten. Tack gode Gud, att de riktiga rullstolsplatserna inte var bokade! Misstag nr 1: jag kan säga att det är med nöd och näppe som en permobil går upp på de där gamla liftarna. Den får preciiiis plats på längden OM man sparkar till bakhjulen så de står på tvären. Så pass nära var vi att inte komma med skulle man kunna säga. Det var även millimeteranpassning mellan sätena i vagnen, men fram kom jag. Däremot insåg jag misstag nr 2 med mitt ekonomitänkade val av tåg. Det SKAKAR och RYCKER extremt mycket i ett InterCity tåg! Jag satt och krampaktigt höll tag i bordet för att känna någon uns av stabilitet. Det kändes och såg nog även nästan ut som att permon och jag skulle tippa där ibland. Jag höll ärligt talat på att få panik! Så i Alingsås ställde jag permon på tvären! Det var räddningen på trippen, för även om det röck och knyckte en hel del så kändes det iallafall inte som att jag och hela min värld skulle tippa.

Misstag nr 3: Det tar fruktansvärt lång tid, med de tidigare misstagen inberäknade, att åka skrutt tåget istället för X2000. Vi skulle egentligen ha åkt i 4 timmar och ca 50 min men det blev efter många små och irriterande förseningar tillslut 30-40 minuter försenat. Booooring!!! Misstag nr 4: Sketen vad många små skithålor man passerar och desto viktigare Stannar på under resan Göteborg-Stockholm! Nä, kontentan är att det ALDRIG någonsin igen kommer åkas nåt annat tåg än X2000. Punkt slut!

Däremot gick tunnelbanan smärtfritt idag, det uppskattades! Mamma hade ringt och pratat med SL och beställt Rampservice till 17.45, så mamma, pappa, syster mötte oss vid tåget, och senare mötte även SL personal upp oss vid tunnelbanan. Nog för att jag inte tror att vi hade behövt någon ramp, men den fanns ju där iallafall! Det lite sura i kråksången var att jag var tvungen att ringa innan 21.00 för att beställa Rampservice tills vi skulle tillbaka inatt. Vi trodde att det skulle bli en relativt sen kväll, så jag rinde glad i hågen vid 19-tiden och ville beställa ramp till halv två. "Nej tyvärr, det går inte. Rampservice finns bara att tillgå mellan 8.00-22.00." Jag trodde han skämtade! Men icke sa nicke... Det är ju nämligen även så att jag inte får åka färdtjänst i annan kommun längre. Det har man tydligen tagit bort, vilket egentligen är HELT sjukt! Men jag orkar inte irriteras över det nu igen så vi lägger inte ner mer energi på det för stunden. Det gör ju bara så att jag inte kunde ta mig tillbaks till t-centralen på annat sätt än via t-banan. Ja det skulle vara att gå då, men då hade jag antagligen smått förfrusit mig. Det positiva i allt, är att det inte alls blev så sent som vi trodde. 22.20 hade bror och hans band spelat klart, och efter lite allmänt häng så kom vi väl iväg vid elva-snåret. Då följde käre far och bror med oss till tunnelbanan för att i värsta fall lyfta permon ombord (den väger ju bara en sisådär 250 kg men de provade att lyfta den och det gick. Det var lite läskigt dock! Hehe...) Men allt gick jättesmidigt, det var bara att köra på. Däremot blev det lite abrupt avsked. Snarare inget alls. Det var rätt mkt folk i vagnen så jag kunde inte vända mig om och säga hejdå. Bror gav mig en klapp på axeln och sa hejdå, det var så mycket som hanns med! Men vi fick ta till det mobila nätet istället :) Sen gick det lika bra när jag skulle av tåget, och efter en mycket kall liten promenix så har vi nu checkat in, betalat och kopplat upp oss på nätet! Så BRA att min snälliga ass har sin eminenta dator med sig!

Så över till anledningen till att vi befinner oss i stora staden! Som jag har skrivit tidigare har ju brors band I'm from Barcelona releasefest för sin trippel venyl som dom ger ut idag! Och som sagt har ju alla 27 bandmedlemmar gjort varsin låt. 9 av de låtarna framfördes ikväll. En av de 9 var min brors låt som jag är sååå stolt över! Den är jätte fin och han ÄR så himla duktig min bror! Och vår stabila lillasyster körade ju på låten, vilket hon alltid gör så bra! En annan vän var också tillfrågad att köra, och några andra vänner var med och spelade. De tre rösterna satt som en äkta smäck! Det var tight och otroligt homogent! Och hans softa country låt var ett skönt avbrott i all indiepop! ;) Lyssna och ladda ner den här! Jag fullkomligt älskar min brors röst! Jag är så stolt som en storasyster bara kan bli! Det var givetvis även riktigt skoj att höra Barca spela igen, det var ett tag sen nu faktiskt! Och det var ruggigt roligt att träffa alla människor som jag inte sett på år och dagar!!! RIKTIGT kul faktiskt! :D

Nä jösses, nu är jag trött i ögonen och hjärnan. Det är dags att slumra snart! Det får bli ändring på det här dator-blippandet! ;) Godnatt på er!

Och familjen - KÖR nu försiktigt!

Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag... eller, de senaste dagarna får jag väl säga. Jag känner mig helt ur gängorna. Börjar misstänka en begynnande vinterdepression eller nåt i den stilen. Känner mig helt håglös, rastlös, deppig, uttråkad, you name it. Usch, jag vill inte va sån här! Det är så otroligt olikt mig. Men nån gång ibland dyker de på mig. De där dumma depressionerna. Men tack och lov i väldigt låg skala. Man kan helt klart må sämre än det här. Men det hjälper liksom inte för stunden... Usch, nu får Jonas komma hem snart så jag kan få en lååång kraaam. I sure need it...

Dessutom toksnöar det ute. JAG VILL INTE HA NÅN MER SNÖ! Det räcker att stackars norrland får en massa äcklig snö, men vi behöver inte få mer! Men idag har det likt förbaskat - och gör väl förvisso än - vräkt ner en massa snö. Dumt. För nåt år sedan hade jag minsann snödroppar och krokusar som växte i min rabatt i februari. Det kan jag säga att det inte blir nåt med i år iallafall. Men min svåger påminde mig om att vi det året inte hade nån vettig sommar heller. Det är det jag lever på just nu. En sån här vinter måste betyda en RIKTIG sommar också! Snälla?