Japp. Jag bjuder på det här.

Strålande vacker inför dagens lilla "operation" på Mölndals sjukhus. Det kändes verkligen som fullt pådrag med inskrivning, patientarmband, eget rum, provtagning, droppsättning, fler förberedelser och ett helt operations team.

Jaja... tack o lov att det ändå inte gjort så ont. Men usch... jag kommer drömma mardrömmar om hur det var direkt efter "bränningen".

Jag hade fått för mig att man skulle lägga en elektrod mot slemhinnorna i näsgången och bränna ytligt. Men icke sa nicke. Det var ett verktyg som var nära en halv cm bred som han körde ner i brosket, och där startade han själva bränningen. Det knakade i hela skallen när han arbetade. Ytterst otrevligt faktiskt. 3 "bränningar" per näsgång.

Sen ska jag inte gå in på detaljer hur de var efteråt, men jag hade panik. Trodde jag höll på att kvävas. Det rosslade i lufrören och allt kändes helt hemskt. Det värsta var nämligen egentligen inte själva ingreppet, utan att jag blev bedövad i hela svalget. Och finns det något som jag verkligen på riktigt HATAR så är det den känslan. Det känns som man inte kan andas, för det känns som att allt svullnar upp. Det går knappt att svälja tycker man och det är bara en fruktansvärt obehaglig känsla. Tack Gode Gud så släpper den där bedövningen rätt fort, inom 30 min hade de börjat lätta igen... Phu... Det var iallafall en väldigt, väldigt underbar personal idag! Och läkarn var kanoners med! Var rätt imponerad, för jag hade en hel del frågor innan dagens hemskheter, och ringde Öron näsa hals i måndags. Hon som svarade tyckte det lät lite märkligt med, de där frågeställningarna jag hade och sa att hon skulle prata med läkaren. Sen sa hon att hon eller läkaren själv skulle höra av sig. I tisdag 10.30 ringde läkaren! Tyckte jag var väldigt vänligt gjort av honom! Det var ju egentligen inget han var tvungen att göra. Men jag är tacksam för att han tog sig tiden! Om en månad ska han och jag snacka igen. Då hoppas jag att den här dagen endast är ett minne blott!

Japp. Inte ett av mina mest fagra moments... Efter te och macka inne på mitt rum, så hade teet tyvärr gjort så att det började droppa lite från snoken. Det kom lite blod o skit. Det kan tyvärr bli så om man äter eller dricker varmt har jag nu lärt mig. Hon sa åt mig att blanda ut med mycket mjölk vilket jag gjorde, men det blev visst inte riktigt tillräckligt som det verkar! Men då kom hon in med en väldigt trevlig kur - isglass! Och den där himla jumbotampongen *s* Det är en annan sak jag lärt mig. Man får inte va där o torka. Det triggar igång rinnandet. Så då får man ha en sån här fin sak i ansiktet o låta den sköta takdroppet! Strålande. Jag hade tänkt uträttat lite ärenden efteråt. Det blev inget med det.

Jag är ändå rätt förvånad över att det inte gjort mer ont! Jag fick två panodil och en voltaren i förebyggande syfte innan ingreppet. Sen skulle jag eg ta en till panodil (vilket egentligen bara är samma sak som sockerpiller i min värld *s*) vid kl fem. Men jag tog ingen ny tablett förrän halv åtta. Då hade jag egentligen inte direkt ont heller, jag bara tänkte att det kunde knappast skada. Och det gör fortfarande inte ont. Det är som ett tryck över och i näsan, och den är ganska svullen. Jag hoppas innerligt att det ska hålla sig på den snälla vägen. Jag är som alltid lite orolig över natten bara. Gillar inte riktigt nätter då jag inte är tipp topp. Får lite ångest-light och får extremt svårt att somna.

Men trött är jag, det är då ingen tvekan. Det är bra att jag har en säng med "höjbar rygg" eller hur man säger. För jag tror iallafall att jag inte förlorar nåt på att sova med huvudet högt. Däremot får megatampongen vila, och så tar jag min sista imöra om de behövs. Men som de känns nu så har det inte minskat nåt de senaste timmarna, så de kan nog behövas imorn med. Sen så ska jag förhoppningsvis ha en mycket roligare näsa om 7-14 dagar. Men imorn skulle den visst bli ännu mer svullen än vad den redan är. Jihooo :P

Jaja, vad är en bal på slottet?!