Anna min vän
4 januari 1979 - 14 maj 2010
Livet är inte rättvist, du var ett levande exempel.

Jag har svårt att finna orden. Idag fick jag min livs chock när jag förstod att du var borta. Jag saknar dig från djupet av mitt hjärta, vem ska nu förstå det där som ingen annan förstår?

Vi umgicks inte ofta, och vi var nog rätt dåliga båda två på att höra av sig till varandra. Men vi fanns ändå alltid där för den andre. Anna gumman, du har betytt enormt mycket för mig under åren. Mer än jag nog själv förstår. Men känner det för varje timma som går sedan det fruktansvärda beskedet, hur tomt det är på den där platsen där du ska bo, finnas och leva! Självklart kommer du alltid, alltid finnas i mitt hjärta. Men det är en bit av mig som är borta, utan dig!

Du var en så otroligt stark person, och du har varit ett otroligt stöd när våra sjukdomar dragit fram. Du har ofta redan gått igenom det jag själv går igenom och jag har alltid kunnat fråga dig om råd. Alla de där tankarna och frågorna som ingen någonsin kan förstå utan att gå igenom det själv. Men tänk att jag var så välsignad med att ha en vän som dig som faktiskt Kunde förstå! Nä, livet är verkligen inte rättvist... Du fattas mig. Önskar så innerligt att allt var som det brukar....

Vila i frid min älskade lilla vän!